Det lilla lyftet är klart
Mitt utseende är nu förbättrat!
Märkte resultat direkt, plötsligt försvann alla skuggor som tidigare omgärdat mig. Jätteglad är jag! Men – naturligtvis tillstötte ”komplikationer” under operationen, hade någon väntat nåt annat?
Jag skulle inte få köra bil efter, så co-drivern/grannfrun med barn tog en tur till Torp Köpcenter under tiden. Vi räknade med att det skulle ta ca en timme, och kom överens om att jag skulle höra av mig när jag var klar. HA!
Berättade om mina problem med Adrenalin, och jag fick lugnande tablett samt dropp i ögonen och en annan lokalbedövning som dock kunde sluta verka lite snabbare. Så kom läkaren och kollade – ritade - kollade - och ritade igen, kändes tryggt. Allt funkade bra, vi pratade om alltmöjligt och hade allmänt trevligt, och när jag började känna att nål och tråd jobbade, fick jag bedövningspåfyllning.
Mot slutet blev det lite väl mycket ”rinn” in i ögat, och fick nya droppar – och nästan direkt blev jag svullen i halsen. Det blev full fart! Det kom folk från alla håll, jag fick nål i handen, blev kopplad till olika mätare, fick svälja en rejäl dos med kortison och narkosläkaren kom ilande. Samtidigt sydde läkaren klart så fort hon kunde, och det kändes vill jag lova, för bedövningen försvann!
Men det lugnade ner sig, kortisonen hjälpte, och efter en timmes ”övervakning” kunde jag äntligen ringa efter min chaufför och åka hem. Nästa "komplikation" att vänta är rejäla blåtiror – de börjar redan anas…
efter 4 timmar...
(foto Felica Ström-Karlgren)
